//
you're reading...
Skada/Rehab

Vägen tillbaka…

Vägen tillbaka har nu börjat!

Men först en tillbakablick på hur det gick in mot och under operationen.

Åkte ju som sagt tåg ned till Göteborg och tog sedan en promenad till Hotell Poseidon. Hotellet var av det lite mindre slaget och befann sig i närheten av Avenyn. Helt ok för att sova en natt, men varken mer eller mindre. Eftersom jag inte behövde påbörja min fasta förrns kl 24 hann vi ner till Avenyn och få i oss lite käk. Sen var det bara att ”dubbel-duscha” med antibakteriell tvål och försöka sova. På morgonen fick jag inte äta något. Rätt trist att bo på hotell och inte få ta del av frukosten, det är ju liksom den som är själva poängen med hotell-boende… Nåja, bra för figuren kanske i alla fall…

En sista ”dubbel-dusch” och sen spårvagn bort till IFK-kliniken där ingreppet skulle ske. Kom dit i god tid, men inte för god tid. Lagom helt enkelt. Efter en kort väntan fick jag träffa en sjukgymnast som gick igenom mitt kommande rehab-program och lärde mig hur jag skulle bruka kryckorna. Lite speciellt var det att få till kryck-hanteringen då jag ju skulle operera båda sidorna, men det gick ändå hyfsat. Sen bar det av upp till operation där jag skulle göras i ordning. Ungefär här fick hustrun inte längre följa med. Rätt långtråkig dag väntade för henne… Själv blev jag ompysslad och tvättad ytterligare en gång på operationsområdet. Fick en cocktail av tabletter, prata lite hastigt med kirurgen och narkosfolket, sen rullades jag in mot op-salen. Väl där fick jag flytta mig till en mycket speciell brits… En mycket kort och smal ”platta” där jag skulle lägga mig. Mindre än en meter lång. Plattan avslutades med en stor cylindrisk ”kudde”, ståendes på högkant. Utanför plattan fanns fyra lösa små plattbitar uppspända, liksom ”svävandes” i luften. Jag fick i alla fall försöka lägga mig på plattan, med cylindern placerad mellan benen. Sen spände de fast mina fötter i ett par pjäx-liknande anordningar. Om de inte bett mig lyfta mina ädlare delar något hade de antagligen krossats då 4 pers plötsligt drog i mina ben för att få mig så långt ner som möjligt… Tur de varnade i alla fall…. 🙂 Både armarna och benen spändes fast med spännband på de där svävande plattorna. Vid det här laget började jag bli rätt yr av piller-coctailen. När sen andningsmasken kom smygande var jag borta inom ett par sekunder.

Vaknade sedan inne på uppvaket och hade en hel del ont. Mådde dock inte ett dugg illa, vilket var skönt. Det har jag gjort tidigare sövningar i livet, men nu fick jag någon extra tablett innan som skulle hjälpa och det gjorde den tydligen!

Fick lite morfin i blodet och mådde genast bättre igen!  =)  Lite fika, flytande Alvedon i droppet och en hel del väntan senare kom doktorn och berättade lite om operationen. Allt hade gått enligt plan och inga överraskningar hade uppenbarat sig. Ena sidan hade dock tagit lite längre tid än planerat, då den var ”lite krångligare”. Men han var nöjd med resultatet. Dessvärre fanns det en del skador i själva ledskålen som orsakats av att det tidigare pressats in för mycket ben där. Det är inget man kan åtgärda utan nu är det bara att hoppas att det inte ställer till för mycket besvär. En lätt artros i höften har jag helt enkelt.

Efter det fick jag äntligen komma upp ur sängen! Lite ostadig var jag allt, men med kryckor gick det helt ok att röra sig. Ner i källaren för att ta nya röntgenbilder för att jag skulle slippa komma på återbesök om 14 dagar utan att det skulle räcka med en telefontid då. Allt gick jättebra tills jag satte mig i väntrummet där. Då kom illamående, yrsel, kallsvettning… Höll på att tuppa av. Men fick lägga mig på en brits och då lugnade det sig såpass att de vågade ta bilderna. Fick åka rullstol upp till avdelningen igen… Kändes inte helt bra, ”kan själv” liksom…

Efter att ha vilat en stund till fick jag till slut tillstånd att lämna och vi tog en taxi in till Centralstationen. Käkade en hamburgare på O’learys, handlade lite godis och sen fick vi äntra tåget. Resan gick ok, var allt lite seg och smärtsam, men vi kom fram. Fick skjuts av Martin hem och sen var det mest bara att ta lite mer smärtstillande och lägga sig i säng…

Fredagen kändes allt redan mycket bättre! Tur var ju det för då skulle jag börja sjukgymastisera. 4 gånger om dagen ska jag köra ett program. Det tog 40 minuter första gången. Nästan ett halvtidsjobb ju… Nu är jag nere på ca 30 min så det är rätt hanterbart, men också rätt tråkigt. Men det är bara att bita i! Längtar dock till om 2 veckor då jag ska få öka belastningen lite grann i alla fall! Går allt på topp så ska jag kunna jogga lätt på löpband om 3 månader!
Förbandet som behövde bytas...

Dagarna här hemma kommer bli rätt långa och enformiga. Kryckorna är rätt besvärliga och hindrar rätt många aktiviteter. Bara det att få kaffekoppen från köket till soffan är ett stort projekt! Blir också lite isolerad, då jag inte får köra bil eller cykla. Gick in till Gripen (drygt 2km)för att byta förband i fredags, men det var en pers! Helt slut i överkroppen och genomblöt av svett! Fick ringa efter skjuts hem…

Men det ska nog bli bra det här. Smärtorna kommer och går lite, men de blir allt mildare, så snart ska de nog vara ett minne blott!

 

Annonser

About boullboull

En gubbe, född -80, gift och har 2 småbarn. Tränar så mycket jag hinner, främst med Kalmar IronMan i sikte, men även med andra mål. Startar en blogg mest för att skriva av mig lite tankar kring träningen, mest för att förskona mina nära från mitt tjat (muntligen)! =)

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: