//
you're reading...
Uncategorized

Xterra VM – Race report

Så är det gjort! Min debut i VM-sammanhang! Det var kul! =)

Dagen började med väckning klockan 06:00. Grejorna som skulle med till starten var redan fixade kvällen innan.

Har haft lite bekymmer med cykeln. Försökte lösa det en natt några kvällar tidigare. Bakbromsen låg på lite, lite grann. Efter genomcyklingen av banan på torsdagen låg den dock på mycket! När jag rullade på med handkraft rätt hårt så stannade hjulet inom ett kvarts varv! Det var verkligen inget bra läge! Hade inne cykeln för service av frambromsen innan jag åkte, eftersom den då låg an en aning. Det fixade sig fint då, man hade släppt ut några droppar bromsvätska bara. Efter att ha först försökt centrera oket utan resultat försökte jag släppa ut lite olja. Blev inget bättre alls. När jag sedan skruvade tillbaka skruven i reservoaren gick torx-bitten av i spåret och satt sen fastkilad där. Alltså inte möjligt att släppa ut mer. Googlade lite och tydligen är det inte ovanligt att kolven kärvar en del på min modell av bromsar (Avid Juciy 5, hydrauliska skivbromsar). Ska kunna lösas med smörjning och ”massage”, d.v.s. att man med kraft trycker tillbaka kolven upprepade gånger. Problemet var att i mitt resegarage fanns inte så värst mycket verktyg. Jobbade på så gott det gick med upphittade verktyg från köket i hotellet, men bordskniv, konservöppnare och korkskruv är dåliga ersättare till skruvmejsel och polygrip… Fick dock till slut in kolben lite mer i alla fall. Skruvade ihop och kunde konstatera att det i alla fall var hyfsat läge igen. Inte perfekt, men inte heller katastrof.

Nåja, på morgonen intogs frukosten på uteplatsen ackompanjerad av vågornas brusande i gryningen. Helt ok! Packade in i bilen och drog upp till starten. Var där till 7:15 cirka. Klockan 7 öppnades växlingsområdet och 9 skulle starten gå. Gått om tid alltså! Slogs av en märklig ”slapphet” från organisatörernas sida. Mycket märkligt på ett VM! Det var mycket liten koll vid växlingsområdet, ingen som helst kontroll av hjälm och cykel som ju vilken liten triathlontävling som helst i Sverige har. Ingen avprickning i simstarten. Många sådana lite märkliga saker, men trots det funkade allt väldigt bra, så egentligen ingen kritik, bara förvånande. Var ganska snart klar med att få i ordning i fållan och då var det bara väntan kvar. Hängde med syrran i en soffa vid en utebar och sippade på ett vattenglas ett tag. Kollade på alla super-atleter som kom inglidande mot DT Flemmingbeach och starten. Alla såg verkligen ut som världsmästare. Och så sitter jag där. Lite småfet och slapp. Mycket märkligt!
30 minuter innan start lämnade jag syrran och gick ner på stranden. Gick ut och provsimmade en sväng och det kändes bara bra. Träffade på mina nyfunna norska vänner tillsammans med enda svenska PRO-deltagaren, Philip Tavell och därtill ett par andra svenska deltagare. Önskade dem lycka till och sen var det så gott som dags för start! VM-start!

Speakern varnade för rätt hårda strömmar i sidled och uppmanade oss att sikta klart höger om första bojen. Banan var M-formad, med en vändpunkt uppe på stranden. Det fanns ingen som helst seedning i starten utan alla fick slås fritt om sin startyta. Proffsen startade 2 minuter före oss manliga Age-gropers och 2 minuter senare startade de kvinnliga. Jag valde att ta det lugnt och stå rätt långt bak. Fel beslut. När vi skulle till att starta kom det in ett gäng med riktigt höga vågor. Det bekymrade inte mig, men däremot mina medtävlanden. Jag tog vågorna jättebra, men fick efter varje våg stanna upp eftersom de framför mig inte lyckats ta vågen rätt. Frustrerande! Men jag höll mig lugn och försökte simma mitt eget lopp när vi väl var ute. Kunde inte sikta så mycket till höger som jag vill eftersom det kom så många simmare från kanten och liksom pressade mig åt vänster. Det resulterade mycket riktigt i att jag(vi) fick korrigera och simma tillbaka en del på slutet innan boj-rundningen. Ingen större fara på taket dock. Var stark under simningen och hade en bra känsla hela vägen. Blev åter lite rörigt efter varvningen på land, men det gick till sig rätt fort denna gång. Efter att ha rundat den sista yttre bojen hände det något. Jag försvann bokstavligen ut åt höger! Långt bort från alla andra simmare. Vad som hände vet jag inte, om jag träffade på en extra stark strömfåra, eller om jag bara navigerade galet, men fel blev det. Det gjorde att jag tappade all form av draft-hjälp på de 350 metrarna. Simmade helt själv, men det var ändå en bra känsla i de riktigt höga vågorna. Fick en simtid på 30:17, vilket jag anser vara godkänt med tanke på att det var utan våtdräkt och i mycket höga vågor.
Simstart i vågor
Simvarvning
T1 tog lite tid. Började men rätt så lång och brant uppförslöpning innan cykelgrejorna skulle tas på. Ville inte dra på mig någon mjölksyra så det fick gå lite tid extra uppför backen. 3:49 stannade T1-tiden på. Dåligt som vanligt, men med i kalkylen denna gång!
På väg ut på cyklingen
Ut på cyklingen hade jag två saker jag vill fokusera på. Dels att ta det lugnt första halvan då det nästan uteslutande gick uppför. Dels att vänta så länge som bara var möjligt med att använda bakbromsen för att undvika att den fastnade mer. Det funkade rätt bra ett tag. Höll mig kall och lät det gå lugnt uppför, men det var svårt att enbart bromsa med frambromsen i de tekniska utförslöpor som fanns. Tvingades ge mig och bromsa med bakbromsen relativt snart. Kände att den absolut låg på, men rullade ändå helt ok. Ingen katastrof. Banan var totalt förändrad sedan torsdagens genomcykling! Den halkiga lervällningen hade torkat upp och det var fast och fint! Helt otroligt att det kan förändras så fruktansvärt på bara ett par dagar! Skönt var det dock! Mådde bra, trots all uppförskörning. Efter knappt en mils cykling var det dags för en rigtigt brant och teknisk nedförslöpa. I den kondition banan var på torsdagen var det helt uteslutet att cykla där så jag hade mentalt ställt mig in på att kliva av direkt där. När jag väl stod på kanten insåg jag att det troligen hade kunnat gå att cykla idag. Men då var det liksom försent att ändra sig, jag var mentalt redan av cykeln. Klev av och sprang nedför med cykeln. Noterade ett missljud som jag hört tidigare också, men nu var det värre. Hade tidigare tänkt att ”skit samma, det är VM, går cykeln sönder så gör den!”, men nu lät det för bedrövligt! Innan jag kastade mig upp på cykeln gjorde jag därför en snabb check och tur var väl det! Bakhjulet var löst! Inte bara löst, det var tom ute ur spåren! Hade jag cyklat nedför den branten hade jag troligen inte gjort mer den dagen! Hur det gick till begriper jag inte, men jag satte tillbaks hjulet och kunde köra på i alla fall. Krigade vidare och började närma mig de första riktiga nerförslöporna. Väl där tog det ett tag innan jag lyckats ta mig förbi en del försiktiga cyklister och fick fritt spelrum, men då släppte jag på! Shit vad det gick! Livrädd, men med adrenalinet pumpande formligen flög jag fram över den hårdpackade lerstigen! Det var också min egen signal till mig själv att jag fick börja köra hårdare. Dels fick jag lite återhämtning i utförskörningarna och dels var halva cyklingen gjord. Det fanns fortfarande en del tuffa stigningar att göra, men lite trött bör man få bli under ett VM. Tryckte klart mer sedan och tog följaktligen placering på placering! En mäktigt skön känsla! Känslan var god, men med ca 5 km kvar började något krångla med drivlinan på cykeln. Fick flera, flera s.k. ”chain stucks”, d.v.s. när kedjan liksom följer med kransen runt och låser sig själv. Troligen p.g.a. för mycket skit i kedjan. När det händer kan man inte göra så mycket mer än att trampa bakåt och hoppas att det släpper. Gör det inte det så stannar man och så får man lossa det hela manuellt med handkraft. Störande, utan tvekan! Men en av gångerna det hände så vart det nästan roligt! Hade en italienare i bakhasorna och så tog det plötsligt bara stopp för mig. Stigen var smal och det tog då även stopp för honom bakom mig. Han hann dock inte komma loss utan tippade långsamt i fel riktning utför en slänt. Fullt med mjukt gräs så det gick ju bra med gubben, men den ramsan som kom ur hans mun var inte rumsren! Tror han kallade mig för en väldans massa saker på sitt tungomål, men jag tyckte det bara var komiskt när han till slut rullade vidare, fortfarande med ramsorna sprutande kring sig! =) Efter ett tag upptäckte jag att det gick bättre om jag lät bli att växla ned till lilla klingan. Mindre frekventa stopp då. Däremot blev det svårare att bemästra uppförsbackarna… Tappade en del tid på de km:arna in mot växling, men ändå nöjd med att ha fullföljt min taktik med lugn start och hårdare avslutning! Hade väldigt gott om krut kvar i benen, kanske mer än nödvändigt… Cyklingen tog 2:16 vilket inte är så fort, men ändå oändligt mycket fortare än de dryga 3 timmar jag höll på under torsdagen…

T2 gick helt ok och tog 1:55. Ingen raketfart, men rätt stort och bökigt växlingsområde så det är ok.

Ut på löpningen var taktiken glasklar! Jag skulle gå uppför alla branta backar. Allt för att spara kraft för den mer löp-vänliga avslutningen. De första 5 km är nästan bara uppför av olik grad. Det svåra var att bedöma när bytena mellan löpning och gång skulle ske, men det funkade ändå rätt bra. Rätt snart blev jag stärkt av att se att min taktik var bra! Många av de som lår runtomkring mig försökte springa i backarna. Det resulterade i att de sen inte orkade springa då det blev plant eller lätt nedför. Vi gick om varandra i olika sektioner, men allt fler försvann bakåt och syntes aldrig mer… Klart stärkande! Efter 5 km börjar nedförslöpandet och jag försökte låta kroppen flyta på. Det var inte lätt, men jag fortsatte att plocka placeringar! Värmen började ta ut sin rätt. Solen gassade, jag drack så mycket det bara gick och ändå kom frossan! Inget bra tecken. Började hälla kallt vatten över mig i vätskekontrollerna trots att jag frös. Det hjälpte faktiskt! Efter 7 km visste jag att sista backen skulle komma. det var dock inte vilken backe som helst. Lååång och BRANT! Krigade mig upp i sakta mak och sedan började jag att ösa på med det som fanns kvar! Ut på stranden kom jag ikapp en kille i min age-group. Hade tidigare inte tänkt något på placering, men min uttalade målsättning var ju att inte bli sist i min grupp. Därför såg jag nu chansen att säkra upp det! Gick ut i den lösa sanden och lät mjölksyran pumpa i vaderna! Han skulle inte ges en chans att haka på! Han försökte inte heller, men jag fortsatte ösa så hårt jag kunde och hann passera ytterligare 4-5 löpare under de 250 metrarna i sanden. Sen var det bara en grässlänt upp till målet! Gick i mål efter 3:51:36! Just då rätt trött efter forceringen på stranden, men ganska snart hyfsat fräsch igen! Löpningen tog just under timmen.

Totalt sett är jag nöjd. Jag hade troligen kunnat köra snabbare om jag vågat satsa mer tidigare i såväl cykel- som löpmomentet. Men då hade jag inte kunna njuta som jag gjorde av upplevelsen. Resultatet var sekundärt den här gången. Upplevelsen var det viktiga. Den hade inte blivit bättre eller större om jag gått hårdare.

Trots allt, jag blev 308 av de 659 startande totalt i VM! Jag blev 274 av 487 startande män. Jag blev 38 av 54 i min åldersgrupp. Inte sist. =)

Med medaljen och hula-kransen!

Annonser

About boullboull

En gubbe, född -80, gift och har 2 småbarn. Tränar så mycket jag hinner, främst med Kalmar IronMan i sikte, men även med andra mål. Startar en blogg mest för att skriva av mig lite tankar kring träningen, mest för att förskona mina nära från mitt tjat (muntligen)! =)

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: