//
you're reading...
Träning

Hawaii

 Redo för VM...?

Det finns så mycket att skriva om just nu så jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop det…

Kan börja med att allmänt säga att Hawaii nog kan vara paradiset på jorden! Vilket ställe! Vackert, varmt, lättsamt och enkelt och ändå fungerar allt som man kan förvänta sig!

Efter en ohyggligt lång resa från Karlstad till Honolulu så kom vi till slut fram och tog oss till YWAM. En slags bibelskoleorganisation kan man säga. Magdan, som är med mig på resan, spenderade ett år med dem med Nya Zeland som bas och därigenom har vi fått tag på detta fantastiskt prisvärda boende! Man kan nog kala det för vandrarhemsnivå ungefär. Helt ok, och alt man behöver finns.

Första dagen softade vi på stranden i Honoluu. Ett snabbt besök på en överfylld Waikiki-beach ledde oss senare (efter en snabb rundtur i stan av en av bibelskolefolket) vidare till Alamoana-beach istället. Knappt 1 km bort från Waikiki, men finare, bättre och betydligt lugnare! Solade och badade dagen lång. Körde två stycken lätta simpass under dagen. 1 km före och lika mycket efter lunch. Vattnet är ruskigt salt! Vid denna stranden är det inga som helst vågor då den är skyddad av ett rev utanför. Dag två i Honolulu var egentligen mest en resdag till Maui, men vi hann med en lätt förmiddagsjogg också. Lagom för att inse att det är väldans varmt att träna på Hawaii…

Flög vidare till Maui och när vi kom fram till vårt hotell, Papakea resort, visade det sig att vi blivit uppgraderade av någon anledning från ”garden view” till ”ocean front”. Typiskt!  =)  Nu har vi ett super fint rum med kök och utepats rakt ned mot havet som är kanske 5 meter bort…! Går inte att beskriva hur vackert det är! Biden nedan är tagen under soluppgången och är lite mörk så det är inte riktigt rättvist, men ger en liten glimt av det hela…
Hotellrumsvy i gryningen
 

Torsdagen testade jag Mtb-banan. Galet, säger jag bara! Ur flera aspekter! Det är utan tvivel den vackraste bana jag kört! Utsikterna är gudomliga! Stigarna genom djungelmiljöerna är sagolika! Tyvärr gömde jag kameran… Men också galet jobbigt! Det gå uppför istort sett halva banan. Och inte lite heller! Lutningen är långa stunder jämförbar med bryngfjordsbacken i Karlstad. Slalombacken alltså. Därtill har det regnat mer än vanligt. Det har gjort att det blivit lerigt på banan. Sjukt lerigt! Leran här liknar inget jag någonsin sett tidigare! Den är tjock och kletig som bara den, men ändå halare än snömodd på is! Totalt omöjligt att cykla långa bitar av banan, tom svårt att gå med cykeln! Försökte ta det rätt lugnt, men med förutsättningarna var rätt lugnt ändå sjukt jobbigt! 31 km tog mig drygt 3 timmar! 10 km/h i snittfart! Galet… Visst, det finns en del tid att kapa om man går för det, men 1,5 timmar som jag planerat för är bara att fet-glömma! Det jobbigaste jag cyklat, utan konkurrens! Nedförslöporna var bitvis snabba, men inte enkla för det! På en bred stig (bästa beskrivning jag kan ge) dundrar man fram i 45-50 knyck, studsar fram. Studsar i 50 knyck blir lätt ganska långa… Det gäller att vara med… Av de 31 km som banan täcker så är 30 km stig. Lite väg i början och slutet, annars bara stig av olika karaktär.

Så idag testade jag löpbanan. Magdan följde med. Vi tog det lugnt medvetet, men lika fult set det hårt på benen! Banan är stort sett densamma som mtb-banan de första 4 km. Däribland en riktigt lång ler-stigning. Det var seriöst svårt att ta sig upp för de 4-500 metrarna som den sträckte sig! Trots de rejäla dubbarna på mina Inov-8 skor så bara gled jag runt. Torkar det inte upp ordentligt till söndag så borde den sträckningen göras om för både cykel och löp. Går över gränsen för vad som är ok… Men precis som mtb-banan så är första halvan ruskigt tuff med rejäla stigningar. Andra hälften klart ättare, även om det fanns en hel del tuffa partier, såväl tekniska utförslöpor som långa och branta klättringar! Tog oss 1:13 idag, men då sprang vi bara ca 9 km av de 10… Går att kapa en de tid, men då ska man dessutom ha den tuffa cyklingen i benen först…

Eftermiddagen spenderades vid DT Flemming Beach där simstarten ligger. Övade på att komma i och ur vattnet igenom vågbrytningarna. Många pratar om det som en mycket svår detalj. För mig var det inte det alls! Kan bero på de semestrar jag som barn spenderade i Kribi på Kameruns kust, där vågorna nog var minst dubbelt så stora och jag bodde mer eller mindre i dem! Däremot tyckte jag det var värre att få till själva simmandet i vågorna längre ut. Blev liksom så orytmiskt. Kanske lossnar det med lite fötter att gå på under tävlingen. Ruskigt svårt att navigera också! Bojarna syntes väldigt sällan. Krävdes att man tajmade så att både en själv och bojen var på en vågtopp samtidigt för att man skulle se den! Troligen ligger det större och mer synliga bojar ute på söndag…
DT Flemming Beach

Annonser

About boullboull

En gubbe, född -80, gift och har 2 småbarn. Tränar så mycket jag hinner, främst med Kalmar IronMan i sikte, men även med andra mål. Startar en blogg mest för att skriva av mig lite tankar kring träningen, mest för att förskona mina nära från mitt tjat (muntligen)! =)

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: