//
you're reading...
Tävling, Träning

Långdistans SM och träning inför Xterra Sweden

En extremt segt producerad race-report kommer här…

28 juni gick SM i långdistanstriathlon av stapeln i Motala. Jag var med och körde. Eftersom det dessutom ska hållas VM på samma banor nästa sommar så var det även VM-kval för de svenska deltagarna. Topp 18 i sin åldersgrupp skulle ge en garanterad start i VM. Lite coolt bara det! =) Långdistans i detta sammanhang är s.k. ”Nice-distans”, d.v.s. 4 km sim, 120 km cykel och 30 km löp. Lite kortare än en IM alltså. Går att skriva mycket om detta med distanser och olika organisationer inom triathlon, men det överlåter jag till någon annan…

Åkte ned till Motala redan på fredagen tillsammans med Glenn. Där mötte vi upp en hel bunt med trevliga klubbkamrater och en stor del av dessa delade vi ett hyrt hus med. Ett riktigt stort hus i centrala Motala. Strax efter ankomst var det dags för ett s.k. ”Pre-race möte”. Normalt sett en rätt bra sammankomst då man får viktig information kring tävlingen. Den här gången var det totalt patetiskt. Killen från förbundet hade inte kolla på något! Gav motsägelsefull information, skämtade om sådant som för en ”rookie” kan vara verkliga frågor… Ingen viktig info alls i stort sett. Totalt värdelöst! Hämtade ut nummerlapp och sådant innan vi återvände till huset och sedan gick ut och laddade med en varsin pizza. Sen vart det en del fix med utrustningen innan det var sov dags.
Morgonen kom och den stora frågan var om och hur lång simningen skulle bli. Kall sommar ger kallt vatten. Kallt vatten ger kortad eller utesluten simning i triathlon sammanhang. De normala 4 km simning kunde kortas till 3 km, 1500 meter eller till 10 km löp och om det startade med löpning skulle även de sista 30 km löpning kortas till 20 km… Det sista alternativet hade gjort mig galen! Men redan på kvällen innan då vi spekulerade insåg vi att det skulle mycket till om de skulle få så låga temperaturer att det skulle bli löpning. Helt enkelt för att arrangören inte hade förberett sig för det. De hade ingen plan för hur det skulle arrangeras! Illa i sig, men bra för mig som ville simma! =) Inte enbart vatten temperaturen är avgörande för om och hur mycket man får simma. Lufttemperaturen vägs också in. Enkelt kan skalan beskrivas som att vattentemperaturen minskas med 0,5 grader för varje hel grad som lufttemperaturen är lägre än vattentemperaturen… På något sätt lyckades arrangörerna mäta temperaturen till 16 i vattnet och 14 i luften. Det innebar att det träffade exakt på brytpunkten för 3000 meter! Kan garantera att det inte var 14 grader i luften i alla fall! När vi lämnade huset visade den termometern 11 grader. 2 timmar senare var känslan att det var ännu lite kallare… Men jag vart glad! Jag fick simma i alla fall!

till slut var det så dags att hoppa i inför starten. Väntade in i det längsta och frös på land i min våtdräkt… Korkat visade det sig när jag väl hoppade i. Mycket behagligare i vattnet! Starten gick och det blev aldrig trångt. En behaglig simning i riktigt skönt vatten var vad jag upplevde! Blev lite irriterad över att vi inte fick simma hela distansen! 2 varv skulle avverkas på en 1500 meters bana. Första varvet hade jag rätt bra med fötter att följa. 2:a varvet glesade det ut sig en aning. Kom dock in i ett riktigt skönt ”flow”! Kände att tekniken stämde perfekt! Kunde hålla tre-takts-andningen utan problem och allt bara flöt! Alla fötter försvann och jag trodde i min enfald att jag simmat ifrån dem med min fulländade teknik! Efter ett tag tittade jag upp för att hålla orienteringen. Såg inte en enda badmössa. Eller boj. Däremot en strand som jag simmade rakt emot. Så skulle det inte vara. Tittade åt sidan och såg en strid ström av badmössor 75-100 meter åt höger. Jag simmade helt enkelt åt fel håll. Inte bra! Men ingen panik! Tog sikte på bojen vi skulle runda och simmade ditåt, inte rakt tillbaka mot badmössorna! Tappade säkert ett par,tre (5) minuter på det, men sak samma! På slutet simmade jag också för långt innan jag vek av mot uppgången. Snuddade den bortre bojen innan jag svängde av. Irriterande! Kostade säkert inte super mycket tid, men ändå irriterande!
Totalt sett är jag ändå riktigt nöjd med min min simtid! 54 minuter ger ett snitt på 1:48/100 meter. Bra fart för mig! Och då ändå med navigationsproblem delux!

Växlingen gick rätt bra. Valde att ta på strumpor redan vid denna växlingen då det var så kyligt. Drog också på mig cykelhandskarna. I övrigt enbart tri-dräkten, som är som linne och shorts. Många valde mycket mer kläder! Jag är nöjd med mitt val. Frös inte nämnvärt! Cyklingen var dock tuff! Tog det väldigt lugnt ut ut Motala där det var regnvåta vägar och många 90-gradare. Tappade en hel del placeringar. Sen ute på landsvägen tryckte jag lite mer. En rätt hård motvind gjorde det rätt trögt. Tog ändå en del placeringar. kom lite regn, men jag märkte det knappt. Försökte dricka, men det var bara jobbigt. Vid vändpunkten (3 varv på en 20 km vändpunkts-slinga) vänd motvinden till med vind och farten steg. Kändes ändå inte riktigt bra. Den inre vändpunkten skedde efter ett helt gäng med 90 graders-böjar och en lång nedförsbacke. Där fegade jag rejält! Såg en del vurpor och ville inte riskera något inför viktigare händelser framöver. Tappade mycket, både tid och placeringar på detta partiet. 2:a varvet ökade vinden REJÄLT! Slet som ett djur och det gick ändå inte fort. Många negativa tankar snurrade. Intalade mig varje gång att detta bar gynnade mig! Jag kan köra på i vilket väder som helst! Andra viker ned sig, men inte Forsberg! Ökade trycket istället, gick upp bredvid närmsta konkurrent och medans jag passerade hämtade jag styrka ur dennes plågade ansikte! Passade på att pusha de jag passerade för att få ännu lite mer eget schvong! Var så sjukt kissnödig! Försökte göra som proffsen och kissa i byxan. Utan framgång. Mentala blockeringar så totalt! Kämpade vidare och försökte verkligen i en mil. Fick ut några droppar, men det gjorde ingen skillnad. Tog en paus och släppte fokus på det några mil, sen på det igen! Lyckades då, efter ca 15 km förskande, få ut en hel del varmvätska! Succé! =) Tredje varvets yttre vändning la ryggen av helt. Ländryggen smärtade så jag trodde det skulle bli svart! Insåg att det skulle bli 30 km kamp. Försökte hålla positionen i tempobågen, men det gick inte. Försökte med bocken, men det gick inte. Försökte mer hornen, men det gick inte. Försökte hålla händerna ovanpå padsen för tempobågen, men det gick inte! Det enda som fungerade hyfsat var att stå! Tänkte att det skulle släppa om jag stod ett tag. Det gjorde det inte. Kom på att jag hade diklofenac och panodil i ett fack på ramväskan. Kunde inte klara av att sitta ned så länge att jag fick fram tabletterna! När det började flimra för ögonen blev jag tvungen att ställa mig upp ingen. Gjorde flera försök innan jag gav upp. Stod upp och cyklade sista 25 km! INTE bra för snittfarten. De som passerade mig tittade på mig, skrattade och skakade på huvudet…

Tog mig in till växlingen och var sjukt oroad för löpningen med de ryggsmärtorna… Växlingen gick helt ok. Tog lite extra tid för att få i mig diklo och panodil. Fötterna saknade tyvärr känsel efter den blöta och kalla upplevelsen.

Det gav en något märklig känsla när man sprang. Man visste liksom inte riktigt när foten träffade marken. Man visste när den borde träffat, men inte riktigt när det hände… efter 3 km släppte det. Trodde då att löpningen skulle funka bättre. Icket. Helt slut, i ben och i energi. Insåg att detta skulle bli 30 tuuuunga km. Slet vidare och intalade mig att inte gå den första milen i alla fall. 3 varv på en mil bana var det. Kunde ju inte börja gå i varvningen där det var mycket publik. Slet för att följa med en kille i 5:45-fart. Efter 11,5 km bestämde jag mig för att stanna och kissa. Kanske ett regelbrott men eftersom arrangören inte hade en endaste bajamaja tillgänglig under varken löp eller cykling tog jag risken! Det bästa beslut jag kunnat ta visade det sig! Efter att ha kissat i ca 1 minut kom jag ut på banan igen. Flög fram i 5 minuter-fart! Killen jag slet för att följa var infångad inom 1,5 km och jag forsade förbi honom! Kände mig plötsligt stark! Om det var kiss-fokuset som avvek, lättandet i vikt, eller det enkla faktum att jag ätit och druckit för dåligt under cyklingen och nu kickade effekten av det jag fått i mig under löpningen vet jag inte riktigt, men något hände just i samband med kiss-pausen! sista 2 varven var en lek! En dans på rosor! Stark och oövervinnlig! Efter målgång hade jag med lätthet kunnat springa ett varv till! En skadad känsla att ha i målgång. Ska inte vara så, men det var så. Mådde som en prins. Käkade mat, drack en lättöl, pratade med folk, kollade på utställningen, hejjade på folket som gick i mål, letade efter massagetältet… Sen kom kylan ikapp mig! Började helt plötsligt skaka. Okontrolerat! Bestämmde mig för att ta mig hem till huset, skita i massagen. Vid väskutlämningen fick jag inte min väska. den fanns inte. Fick komma in och hjälpa till och leta. Inget! Till slut hittade jag en den i fel container, utan nummer. Fick ta den med mig utan vidare kontroll! Kändes inte bra! Kunde ju varit vem som helst som hittade den omärkta väskan och tog den! Nåja, kom hem till huset och fick en varm skön dusch i alla fall!

Släntrade in den ena efter den andra i huset. När Jocke kom och sa att han var VM-klar kände jag att jag var tvungen att ta mig ner till området och kolla min status. Hade ingen vidare förhoppning efter den svaga cyklingen och det värdelösa första löp-varvet, men att inte kolla kändes ändå fel. Promenerade ner till målområdet, provade tom att jogga lite och det kändes bra! I tältet där man skulle kolla status rådde kaos! Finns inte ord för att beskriva hur illa det fungerade! Eftersom VM-kvalet var till 2015 skulle en förskjutning ske i åldersgrupperna. Istället för 30-34 skulle 29-33 vara en grupp. dessutom var alla i åldern 18 till 35 i samma Senior klass och skulle splitrtas upp i klasser. Denna, till synes enkla Excel operation, blev för mycket för förbundet! De hade inte koll på något! Överhuvudtaget! 17-19:30 skulle man kunna tacka ja till sina platser. 19:30 skulle ”roll-downen” börja. 19:30 var inte listorna klara… Totalt kaos! Satte mig att vänta i lugn och ro. De började uppifrån i åldersklasserna. Nästan svårt att hålla mig vaken. Plötsligt, när de håller på med klassen innan mig hör jag mitt namn! Ropar spontant JA! Sen ifrågasätter jag om de menar mig… Jag är ju 33 år… Ska jag vara med i 34-38 (35-39 Vm-tid)? Men det var rätt! Jag hade fått en plats till VM! Den sista i min grupp! De gick tydligen strikt på födelse år… Coolt! Jag ska köra VM 2015!

Arrangemanget var inte prickfritt… Det ska jag maila dem och berätta. Men kul att kvala i alla fall! =)

Sen flyttades focus till Xterra! En ny chans att kvala till VM! Xterra är Ironmans syster organisation som arrangerar offroad-triathlon! Sim, Mtb och trail! Har också ett VM på Hawaii! På ön Maui. Chansen att kvala är såklart liten, men det finns! Det är första gången en sådan kvaltävling körs i Sverige. På Hellasgården i Stockholm. 41 platser till Hawaii finns. Maxtaket för anmälningar är satt till 600. Tufft att kvala. Nu när tiden gick ut var det dock bara 104 anmälda! 10 i min åldersgrupp! Det ökar chansen drastiskt! De har dock tagit beslutet att hålla anmälan öppen till starten går. Googlade namnen i min grupp också. Minst 4 av dem har gjort en IM på under 9:30. De slår jag knappast. Inte ens med min bakgrund som mtb:are. Men jag ska i alla fall ge det en chans! Chansen att komma till VM på Hawaii lär aldrig bli större…!

Körde ett första mtb pass redan på måndagen med Fredrik som draghjälp. Riktigt bra pass! Sen blev det ett trailpass som slutade i ett bajs-haveri… Följdes upp med 30 km ren stigcykling på Skutberget. Tekniken blev bättre och bättre med tiden! Bra! Sen igår körde jag mitt nyckelpass! Först 12 km uppvärmning på mtb:n på asfalt, grusväg och stig. Sen startade det! Huvudpasset! 5 gånger upp för slalombacken i Bryngfjorden! Med cykel. Sen byta skor och lika många gånger upp med löparskorna på! Kände mig stark hela vägen! Sista löpningen var den klart snabbaste! Sen skulle jag hem. Det var tufft. Helt slut! Men det var gött mos!

Nu är det fullt fokus på Xterrans 1500 meter sim, 30 km mtb och 10 km trail. Sen är det fullt fokus mot Kalmar IM! En vecka kvar idag…

Annonser

About boullboull

En gubbe, född -80, gift och har 2 småbarn. Tränar så mycket jag hinner, främst med Kalmar IronMan i sikte, men även med andra mål. Startar en blogg mest för att skriva av mig lite tankar kring träningen, mest för att förskona mina nära från mitt tjat (muntligen)! =)

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: