//
you're reading...
Tävling

Maran-race raport

Borde presterat detta inlägg tidigare, men inte riktigt orkat…
Men vi tar det från början…

Åkte upp till Stockholm på fredagseftermiddagen. För att hantera nervositeten spenderades hela förmiddagen på bejersbygg och inköp av byggmaterial. =)
Tågresan var rätt skön, förutom bussen från *Södertälje, men det visste jag om från början.
Gick direkt till hotellet, 2 kronor, från stationen. Checkade in och konstaterade att det var ett ok boende för ändamålet, varken mer eller mindre. Promenerade bort till expot och nummerlapsutdelningen och mötte upp Fredrik och Niklas där. Tryckte i mig en godispåse på vägen dit. Så pastaparty på plats och på väg tillbaka till hotellet blev det ytterligare en påse godis. Gjorde i ordning kläderna, fäste nummerlappen, fixade chippet. Det sist visade sig lite lurigare än väntat. Man skulle snöra upp skorna, men på mina Hookas är det snabbsnörning och ändarna är hopsvetsade med varandra. Blev en MacGyver-lösning med tejp! =)
När allt var förberett och godiset slut mådde jag lätt illa och försökte då sova. Gick naturligtvis rätt trögt. Men till slut somnade jag i alla fall.
Frukosten gick fint. Inget överdådigt, men det viktiga fanns att tillgå. Åt aningens för mycket. Provade en ny metod för att hantera löparmagen. Drack mycket kaffe till frukosten. Det brukar sätta igång magen så tanken var att jag då skulle hinna tömma helt i tid. Sen blev det fokus på just det, att bajsa. Kände mig inte riktigt nöjd, men det fick bli bra. Knallade upp mot starten och mötte upp Fredrik och Niklas där. En enda lång och seg väntan på starten…
Väl i startfållan träffade jag klubbkompisarna Per och Petter. Vädret var rätt perfekt. Till slut kom också regnet! Helt perfekt! Många andra påverkas kraftigt negativt (mentalt) av lite väta så jag blev stärkt av det! Tyvärr slutade det innan starten gick.

Så till slut var vi igång! Försökte kontrollera mig från start och släppte Fredrik och Niklas från första steget. Blev oroad över hur tunga benen kändes direkt från start. Ingen go känsla. Men jag rullade på i ett kontrollerat men rätt hårt tempo kring 4:30-fart, precis som jag planerat. Trots trögheten i benen kändes det rätt bra! Per och Petter startade bakom mig i fältet och det dröjde oväntat länge innan de kom ikapp! Per dök upp i samband med farthållarna för 3:15. De sprang för fort. Inte för fort för mig, men för fort för 3:15. Blev förvånad över det…
Fram till halvmaran låg jag perfekt för 3.15! Passerade på 1:37 blankt! Höll några km till, in på Djurgården. Där börjar skiten. Små knixiga backar, dåligt med publik, mentala dippar. Allt på en gång! Värdelöst att vika ner sig så. Krigade ändå på hyfsat, men vid slottet hade jag räknat ut att perset inte var nåbart och därmed tappade jag ytterligare motivation. Det gjorde en del ont i höften, men det var inte problemet. Benen var stumma och framförallt huvudet var stumt! Sen kom jag fram till Åke på söder mälarstrand. Riktigt bra pusching där fck mig att bita i lite till! Började kriga mer och bestämde mig för att det var min bit som var kvar! Pannben är min styrka! Tog mig uppför Västerbron med något som liknade löpning i alla fall! Lyckade hålla farten skapligt resten av vägen. Efter 40 km trodde jag att jag skymtade Fredriks röda linne en bit fram och fick då aningens blodad tand. Efter nästa kurva konstaterade jag att det var fel linne. Försökte ändå jobba vidare. Vid 41 km stod Malin och hejade. Mycket bra! Bekräftade min nya misstanke om Fredriks röda linne! Efter att ha tagit den skarpa kurvan just där hade jag en tydlig bild av Fredriks rygg hela vägen! Tryckte så hårt jag orkade/vågade men tog inte särskillt mycket. Lite, lite närmade jag mig… Var helt inställd på att hinna ikapp, men sen bli frånsprungen i spurten, men när jag tog så lite började jag tvivla på att jag ens skulle komma ikapp. Men så plötsligt började metrarna minska! Och sista biten på utsidan av Stadion så åts de upp, meter för meter! Inne på Stadion var jag i rygg och gav mig till känna på väg in i kurvan. Rätt coolt att vi kommer gemensamt in på Stadion för andra året i rad! Efter slutforceringen tror jag att det kanske finns en gnuttas chans till pers i alla fall. Trycker på in på upploppet och Fredrik säger direkt att jag får ta det. Samtidigt blir jag sur för jag ser att det inte kommer räcka. Men slår Fredrik med 2 sekunder! =) En seger i sig! 😉

Totalt sett är jag nöjd! Ett bra genomfört lopp. Tappade inte så farligt trots svackorna. Öppnade perfekt enligt planen! Och tiden är bra. 3:20:36.

Nu är det bara att läka och hitta fokuset till sim och cykel igen!

Annonser

About boullboull

En gubbe, född -80, gift och har 2 småbarn. Tränar så mycket jag hinner, främst med Kalmar IronMan i sikte, men även med andra mål. Startar en blogg mest för att skriva av mig lite tankar kring träningen, mest för att förskona mina nära från mitt tjat (muntligen)! =)

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: