//
you're reading...
Träning

Nära nu…

Maran alltså!
Nedräkningen har startat på allvar! Snart är alla pass (som ger något) gjorda. Facit på hur man tränat och hur kroppen tagit emot träningen och om formtoppningen fungerat kommer komma den 31/5!

Har varit rätt lite bloggande på sista tiden… Mest för att det liksom har rullat på rätt ok. En del bra pass, en del sämre, men inga som riktigt stuckit ut… Fått till en del hyfsade långpass, bla 2 på 30 km. Det känns helt ok. Kroppen har klarat av att hantera ett antal intervallpass med bra fart. Smärtan ifrån höften har visserligen varit med, men på en helt annan och mycket mer hanterbar nivå än tidigare. Viktkurvan har sakta med säkert jobbat åt rätt håll. Är inte framme riktigt där jag vill vara än, men en god bit på väg.

Formen har sakta känts klart stigande. Ibland har jag nästan varit oroad att den kommit för tidigt! Med den känslan har också tankarna om ett bra resultat smugit sig på… Vissa stunder har jag på allvar trott att jag ska kunna hota mitt pers! Då ska jag ner under 3:19:48. Mitt ursprungliga mål var att överleva, slå fjolårets 3:48 och ha mindre ont. 3:19 är något helt annat…

Så i söndags skulle jag köra ett hårt medellångt pass tänkte jag. 15-18 km i så hög fart jag kunde hantera var planen! Allt för att få fartkänsla och bygga självförtroende! Drog iväg i ett vansinnestempo! Inte smart! Intervallfart håller inte alltför länge, bara att inse! Det gick väl skapligt i dryga 3 km, men sen gjorde det väldigt ont i höft-partiet och jag var rätt trött. Såväl kroppsligt som mentalt… Sänkte farten successivt och efter 6 km stannade jag. Då hade regnet börjat strila ned över mig. Stod i 3 minuter och stirrade med tom blick ut över en åker i regnet och funderade på vad jag håller på med och kanske främst, varför…? Sen samlade jag ihop mig och joggade hemåt igen. Höjde farten under 1 km bara för att visa för mig själv att jag kunde, smärtan till trots. Tog mig hem och var riktigt besviken! Kändes inte alls bra. Det gjorde ont och resultatet av passet var verkligen skit!
Men med lite distans var det nog nyttigt! Nu vet jag att jag kan inte rusa på för hårt från start i Stockholm. Då slutar det i smärta och misär. Kontrollerat tempo från start, sen hålla det så länge som möjligt bara. Det är rätt väg!

Idag körde jag kanske det näst sista hårda passet. Sjukt trött innan! Slumrade till när barnen titta på bollibompa tom! Men när de väl var i säng tvingade jag ut mig själv! En ruggigt härli försommarkväll mötte mig! Alldeles lagom varmt, solen på väg ned i älven och så gott som vindstilla! Rullade på med 3 km lugn uppvärmning och sen öste intervallerna igång! 4*4 minuter var det som skulle göras. Allt enligt det ”Norska” konceptet. Första gick kontrollerat och bra med en för mig hög fart. 3:45 min/km. Mycket bra! Sen 3 minuters gång för återhämtning. Sen på’t igen! 3:38 denna gång i snittfart! Sjukt bra för min kropp! De två sista landade på 3:49 resp 3:51.

Lite besviken över att inte orka hålla den sista under 3:50-fart, men ändå riktigt, riktigt nöjd med passet!

Nu känns det bättre inför maran igen! =)

Annonser

About boullboull

En gubbe, född -80, gift och har 2 småbarn. Tränar så mycket jag hinner, främst med Kalmar IronMan i sikte, men även med andra mål. Startar en blogg mest för att skriva av mig lite tankar kring träningen, mest för att förskona mina nära från mitt tjat (muntligen)! =)

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: