//
you're reading...
Tävling

Karlstad XC

Sjukt härlig bana!
Mtb då den är som bäst! Tror seriöst att det är den bästa längloppsbana jag kört! Och jag har trots allt provat på rätt många under tidigare år. En viss konkurens av Mörksuggejakten och även Långa lugnet, som den blev efter att de valde att lämna långloppscuppen för att de ville hitta ”hem” till sitt ursprung med teknisk och trivsam cykling istället för grusvägsrally-syndromet…

Var inte särskilt laddad för uppgiften innan start. Varken fysiskt eller mentalt. Men skulle försöka ta det lugnt från start. Master-start som det var borde det vara lugnt, men de där motorcyklisterna var visst stressade! De satte av i 40 knyck och det är jobbigt med en mtb även om det är på asfalt… =)

Väl i skogen blev det lite kö, men inte så farligt. Kände ganska snabbt att jag hade svårt med höga farter. Benen orkade inte riktigt driva på. Hamnade ganska snabbt i ”ingenmansland” med ingen bakom eller framför. Ute på Sörmon är ju banan helt makalöst härlig! Snabba stigar med bra flyt!

Helt mot all logik så tappade jag placeringar på ”transportsträckorna” (väg) och tog på de mer tekniska partierna. Konstigt med tanke på att jag enbart tränat landsväg de senaste åren. Borde rimligen vara starkare på vägavsnitten med jämn fart. Min teknik i stök och bök har ju rasat milvis under isen. Man kan utifrån detta, konstatera att mtb-boomen som pågår i Sverige bygger på grusvägscykling. Folk som är bra är riktigt dåliga tekniskt. När jag som såg mig som en medioker tekniker när jag var på min topp (2006) är über god tekniker nu när jag är kass…

Nåja….

Efter 25 km kom ett par stressade cyklister ikapp mig och jag skulle vara snäll och släppa förbi dem. Höll ut mot höger i en mycket skarp högersväng (typ 120 grader). Där ute var det bara sand. När jag svängde framhjulet så svängde inget mer. Bakänden lyfter, jag kastades framåt. På något vis lyckades jag vrida till foten och hälsenan på högerfot så det gjorde rätt ont. Även revbenen fick sig en rejäl törn. Snabbt upp och vidare, innan jag kände efter för mycket! Det höll i 400 meter. Då gjorde högerfoten så ont så jag ville bara ge upp. Dessutom var jag vid foten av en brant backe. Klev av cykeln och försökte gå uppför. det gick, med stor nöd och mycket smärta att halta upp. På toppen stannade jag. Funderade på om det var på detta sätt min DNF-oskuld skulle ryka. Stod där och överlade med mig själva i säkert 20-15 minuter innan jag orkade intala mig att rulla vidare och försöka. Det gjorde obarmhärtigt ont i början. Men ju fler km som gick desto mindre kände jag! Efter 5-6 km kan jag inte påstå att det påverkade mig längre.

Dock var jag lite trött.

I både ben och överkropp! Hade nästan glömt att man behöver vara stark som hulken även i armar och bröst för att orka ett långlopp på mtb. Jag jobbade på och tog mig framåt i sakta mak. kom tillslut ut på Tuggelite och mötte uppförsbackarna! Gött, trots att det var jobbigt! En helt annan sak med uppför på stig än uppför på grusväg. Särskilt då det är så brant som Här. Då handlar det mest om att klara av att cykla fast det går rakt uppåt. Lagom kraft för att driva bakhjulet samtidigt som man varken får lägga vikten för mycket framåt (då släpper bakhjulet) eller bakåt (då stegrar man över). Tog mig uppför alla backar. Sen kom slalombacken! Stark som få var jag där! Tog 6 placeringar bara i den backen! Cyklade hela vägen till skillnad från de flesta andra i det bottenskrap som jag hörde till idag, rent placeringsmässigt.

Sen är det rätt mycket grusväg de sista 2 milen, men då är man så pass trött att det inte gör något… 😉

Sista 5 var fin-fina stigar på I2 området! Riktigt kul avslutning med ”cross-banan”!

Tiden inget att skriva hem om, men en riktigt bra genomkörare så här på slutet av säsongen!

Trots att banan är att beteckna som teknisk så är den fullt cykelbar till 100 % även för an glad amatör som mig! Utan att 90 % går på vägar! Stort MVG till OK TYR för arret!

Annonser

About boullboull

En gubbe, född -80, gift och har 2 småbarn. Tränar så mycket jag hinner, främst med Kalmar IronMan i sikte, men även med andra mål. Startar en blogg mest för att skriva av mig lite tankar kring träningen, mest för att förskona mina nära från mitt tjat (muntligen)! =)

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: