//
you're reading...
Tävling

Race-report

Tid att sammanfatta loppet nu…

Vi tar dagen från början. Eller vi börjar där det slutade i förra inlägget… =)

La bort datorn och släckte lampan kring 22-tiden på fredagen. Huvudvärken som var migränliknande som plågade mig från 18-tiden hade börjat släppa taget ordentligt och det fanns hopp om en bra natt. Hade, naturligtvis, svårt att somna. Men kände ingen större stress över det utan kunde slappna av och vila, men i vaket tillstånd. Var riktigt skönt och ligga där och bara vara lugn och avslappnad och känna att jag hade läget under kontroll! Allt var förberett och i ordning. Cykeln och växlingspåsarna var incheckade, överdragskläder och våtdräkt fanns i den vita pre/after-race-påsen. Racekläder och sista minuten-fix saker låg uppdukat, frukosten förberedd pch jag hade lyckats tigga till mig skjuts till starten av några snälla medtävlare ett par stugor bort. Till slut somnade jag i alla fall. Vaknade till mycket ytligt vid ett tillfälle då Emanuel kom och sa något till Jenny, men lyckades koppla bort det och somna om. Vaknade till vid 2-tiden och kollade på klockan, men kunde återigen somna om rätt fort. Följdaktligen var jag hyfsat utsövd då klockan ringde vid 04:00. Det gick lätt att komma upp, men ett orosmoln kom direkt. det hade varit en ruskigt varm natt i stugan. Jag var sjöblöt. Snabbt i med lite extra resorb och mer vätska. Frukost, toabestyr och avfärd fungerade klockrent! I startområdet kollade jag över cykeln, pumpade däcken till exakt 120 psi, kollade att mina påsar hängde kvar på rätt ställen. Hittade lite klubbkamrater och pratade bort lite nervositet. Fick på våtdräkten och gled bort mot starten.

Hade bestämt mig för att våga satsa på att starta i 1:15 gruppen på simningen. Mina tidigare starter har ju resulterat i 1:31 på simdelen, men kände att jag faktiskt blivit en klart bättre simmare i år! Hade ett flertal I2:are runt mig i starten, men när det väl small i startskottet fanns det bara miljoner armar och ben som försökte döda mig! Ingen koll på någon annan och mitt tänkta fokus på en lugn start med fokus på tekniken förbyttes hastigt till att söka efter en taktik att överleva! Sån otroligt stor skillnad mot att starta långt bak i 1:30 gruppen som jag gjort tidigare år! Det var verkligen folk överallt! Och de var som vildar! Tog mig på något sätt till boj nr 1. Dessvärre hade jag inte kunnat välja väg fram dit utan hamnade alldeles för långt in i svängen. Innerkurva är ju bra, sett ur totaldistans, men sett ur trängsel, sparkar, slag och rytm så är det uselt. Överlevde dock det med och efter den bojen blev det lite lugnare. Fortfarande trångt, men simbart. Kände då också av fördelen med trängseln. En klar fördel att ligga bakom och bredvid folk, man dras liksom fram. Vid varvningen kommer man in i hamnen och det blir en relativt trång passage och där blev det följaktligen lite besvärligare igen. Han få en skymt av tiden och kände att den var helt ok. Gick därför ut på andra varvet med gott mod! Kände dock redan på väg ut mot första bojen att det var mer vågor nu. Efter den bojen möttes jag av vågor som där och då kändes som de var 4-5 meter! Det var de med all säkerhet inte, men de var på tok för stora för att min simteknik skulle bemästra dem i alla fall. Svalde grisigt mycket vatten, växlade simsätt lika ofta som jag tog ett armtag tror jag. Började nästan (men inte riktigt) fundera på om jag skulle överleva… Tog mig in till hamnen och varvningen igen och hörde att speakern sa att vi som varvade nu nog skulle växla efter ca 1:20 och det ingav återigen hopp! Nu skulle vi ut ur hamnen och sen vika av åt vänster in i kanalen för den sista kilometern. I den skarpa vänster svängen kunde min dag tagit slut om jag haft ”glas-käke”… En klockren hälträff mitt på hakan! Stannade upp för att känna att det inte blev alltför svart, då sjönk mina ben för mycket och en klockren lårkaketräff satt i vänsterlåret… Beslutade då att inte fundera mer utan bara simma därifrån så fort det gick… Kom in i kanalen och där var det lugnt vatten. Min nyinlärda teknik satt som ett smäck! Tretaktsandning, lugna fina armtag med tryck, inte bara triceps som jobbade! Simmade förbi ett stort antal kombattanter där de sista 800 metrarna! På väg mot uppgången började jag fippla lite med ”flärpen” på våtdräkten för att få in mer vatten så att avklädningsproceduren skulle bli lättare, allt efter kloka tips jag fått på vägen. Tipset i sig är bra och det hjälper faktiskt till rätt mycket, men just i det läget var det inte odelat positivt. Krampkänningar i bägge vaderna direkt då de plötsligt användes på annat sätt. Högg till lite i vänster ljumske också där på rampen, men det släppte som tur var på alla ställen innan det blev ”riktig” kramp av det. Kom upp, fick av mig våtdräkten på överkroppen riktigt snabbt och smidigt, hittade min påse rätt så direkt (inte sprätt-lätt bland 2000 andra identiska påsar, även om de till viss del är sorterade). Kom in i tältet där man måste byta om (ombyte på underkroppen utanför kan medföra diskning, även om man är klädd under våtdräkten…). Där var det fullt. Fick köa för att få byta om! Men det gick ändå rätt bra och jag kom i väg fort från växlingen för att vara mig!

Simningen på 1:21 var pers med 10 minuter, trots vågor och elände! Växlingen var pers med typ 2 minuter, trots kö! Riktigt bra start på dagen!

Ut på cyklingen så. Höll igen lite, lite första kilometrarna för att inte förivra mig och få syra direkt. Så var det rätt trångt också. 10-metersregeln var svår att uppfylla till 100%, men gjorde väl så gott det gick, går liksom inte att sjunka genom jorden! Det blåste rätt kraftigt och de hade i förväg varnat för passagen över Ölandsbron. Rak sidvind och ca 15 m/s. Tävlingsledningen avrådde från diskhjul om man inte var ruskigt säker på sitt cyklande. Kan säga att jag var mycket lycklig över att inte ha mer än 50 mm-profil på mina kina-hjul! Fy tusan vad det var otäckt! Uppför var det rätt lugnt, tog rätt många placeringar där, men vinden kändes av mycket. Förra året låg jag i tempobågen och tryckte på i nedförskörningen ut på den långa flacka delen av bron. Då tyckte jag det var otäckt för att det gick så vansinnigt fort, nu hade jag inte minsta tanke på att lägga mig i bågen! Höll så hårt och stadigt i styret att jag började få kramp i armarna! Vågade knappt trampa, men tog några försiktiga tag och det räckte för att fortsätt klättra genom fältet. Det var fler än jag som tyckte det var läskigt. En vurpa på asfalt i tri-suite i 50 knyck är nog inte så värst behaglig… Tog mig i alla fall över de 6 km bro som skulle avverkas och vek av söderut på Öland. Mycket besvärande motvind! Väldigt mycket cyklar i vägen! Väldigt orytmisk cykling blev det. Inget flyt alls. Körde om, blev instängd, fick köra om samma cyklister igen, blev instängd o.s.v. Frustrerande och slitsamt. Dessutom är det jobbigt att se ett snitt som ligger långt under mål-snittet redan efter 2-3 mil… Efter 50-55 km vek vi i alla fall av lite österut och fick sidvind, svagt bakifrån. Bättre flyt och trängseln hade glesats ut lite. Efter ytterligare en mil var det äntligen dags att rulla norrut! Vinden i ryggen och full fart framåt! Fantastiskt härligt! Flög verkligen fram och kände att jag var starkast av alla i närheten av mig! Svepte förbi folk och det kom i stort sett inte en enda en bakifrån! Snittfarter på 40-45 km/h vräktes på kilometer efter kilometer! Kom en lätt nedförsbacke som lutade svagt, men var hyfsat lång, där låg jag nog i över 50 knyck i säkert en kilometer! Helt plötsligt svängde vi av västerut. Ut över Alvaret. Där är det sjukligt öppet. Sjukligt blåsigt. Sned motvind och svagt uppför. Jag slet som ett djur och var ändå nere på 25-fart. Allt positiv känsla blåstes bort. Hade jobbat upp snittfarten till 34,5 km/h under medvindsturen, nu dalade det fort. Det verkade heller aldrig ta slut. Men det gjorde det ändå, vi vek av norrut, på samma väg som vi tidigare börjat Ölandsturen på. Medvind igen hela vägen upp till bron! En dryg mil. Härlig känsla igen! Ut på bron blev det lite otäckt igen. Inte lika läskigt denna gång dock. Vet inte om det var mindre blåst eller om det var mindre hjärna kvar i kroppen, men vågade gå på lite mer i sidvinden i alla fall. Nedförsbacken på slutet vågade jag inte nyttja fullt ut däremot… Nu var det ”bara” 60 km kvar på fastlandet att avverka! Först 3 mil medvind, sen 3 mil motvind. Kände mig så förbaskat stark! Cyklade förbi folk hela tiden och ingen kom bakifrån! Snittet steg till 35,0 och jag hann fundera på om jag hade gått för försiktigt i början… Men sen kom motvinden igen. Shit vad den bet! Slog medvetet av lite gran på takten för att inte vara helt rökt från början på löpningen. Sista 10 km på cykeln var dock riktigt vidriga! Blåsten var enorm! Höll ihop det på ett ok sätt ändå och körde på lätta växlar in mot växlingen, på en tid som jag då trodde var något bättre än fjolårets. Det var den också, visade det sig, med typ 20 sekunder… =)

Växlingen gick relativt problemfritt. Finns ett problem. Jag domnar bort i fötterna efter långa cykelpass i mina cykelskor. Då är det svårt att känna ur t.ex. en strumpa sitter. Efter 2-3 km löpning så känner man att det viss var lite veck under foten. Då är det för sent att åtgärda… Lite blåsor blev det… 😉

Bromsade helt enligt plan ut från växlingen. Målet var att börja med 5-min tempo och sen sakta låta det stiga. 4:45 blev det första 1-2 km men det kändes helt ok. Inga känningar i skinkan alls! Tempot sjänk en del, men höll 5:30 fart då det inte var vätskekontroller, då tappade jag 30 sek ungefär. Upptäckte att det var väldigt varmt och insåg att jag nog borde druckit mer under cykelturen. Fick lite frossa i solgasset och beslöt då att dricka riktigt mycket och äta chips vid varje station. Började även med gels diretk och tog en sådan vid varannan station. Vätskestationerna fanns ungefär varannan km. Efter 9 km tog jag en kisspaus. Inte så enkelt som det låter då man ska krångla ned en genomvåt trisuit i compresionsmaterial först. Och sen ska den upp igen… Men det gick ändå bra och jag var iväg igen. Kände mig lite oförskämt stark, med tanke på min bristfälliga löpträning. Började förnimma ett litet problem i skinkan, men det hindrade mig inte alls! Efter 17 km började jag bli trött. Riktigt trött. Hade hela löpningen enbart fokuserat på en km i taget. Nu började även det bli svårt. Magen började bråka också. Vid 22 fick jag ta det första av sedan 5 baja-maja stopp. Nu var det krig för att överleva! Fram till 17-9 km hade jag en beräknad måltid på 10:45! Men sen vart det mycket gå, småjogg och vansinnigt mycket krig. Hade inte sett min familj på den första varvningen, men inför att jag skulle få det andra armbandet stod de på en av de ödligaste delarna av banan och hejade som bara en familj kan göra! Eftersom jag ändå strax skulle behöva gå så stannade jag t.o.m. till och pratade mycket kort med dem. Det gav faktiskt en del energi och jag orkade kriga vidare! Även tillresta klubbkamrater ska ha kred för bra hejande! Och självklart alla medtävlande klubbkamrater som man stötte på efter banan! I2 är en grym förening! Fick sällskap av de som hade det värre än mig också. Snackade med en kille som genomlidit hela dagen med ryggskott! Han krigade fortfarande! Bara att bita i. Håkan svischade förbi med 10 km kvar, försökte hänga på, men det var lönlöst. Magnus blixtrade förbi med 6 km kvar, då försökte jag inte ens… Med 1,5 km kvar så gick jag när Sara kom ångandes. Då, efter direkt order från Sara, hakade jag på. Tappade henne med 10-15 meter då jag blev instängd, men lyckades kriga mig ikapp och ofin som jag var spurtade jag förbi henne på upploppet, hoppas inte hon är arg på mig för det… 😉

Efter 11 timmar och 17 minuter var jag i mål!
Slutkörd totalt.
En mycket lång och tuff dag var slut.
Kände mig skapligt nöjd då, men nu, när det sjunkit in och alla andra tyckt att förutsättningarna var så oerhört mycket tuffare i år än ifjol så inser jag att det är ett riktigt bra lopp jag gjort! Tappar visserligen 13 minuter i totaltid, men det är mindre än vad totalsegraren tappade jämfört med 2012, även SM-vinnaren tappade mer än så…

Loppet i data
Lite mindre smickrande bilder finns här Notera att en del inte är på mig dock…

Imorgon väntar visst jobb och ev KM i 5 km terränglöpning i Mölnbacka…
Hmmm…
Det tar vi imorgon!
Nu sov dags!

Annonser

About boullboull

En gubbe, född -80, gift och har 2 småbarn. Tränar så mycket jag hinner, främst med Kalmar IronMan i sikte, men även med andra mål. Startar en blogg mest för att skriva av mig lite tankar kring träningen, mest för att förskona mina nära från mitt tjat (muntligen)! =)

Diskussion

One thought on “Race-report

  1. Tjena.
    Surfade in här igrån din profil på jogg. Kul race-report. Väldigt motiverande för en som har som mål att genomföra en IM 2015, förhoppningen ligger på Kalmar. =)
    Kommer nog kika in här mer i framtiden. Rapportera på.
    /Henrik E

    Posted by Henrik E | 2014/03/18, 16:39

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: