//
you're reading...
Tävling, Träning

Tick, tack…

Inte lång tid kvar nu.
Små känslor av skräck och olust kryper i min kropp. Känner av lite halsont. Får plötsligt lite ondare i knät. Är sjukt trött och sliten. Samtidigt är det en märklig längtan och en bubblande förväntan som blandas in i de känslorna.

Antar att det är precis som det ska vara! =)

Den mesta träningen är nu gjord. Några kortare cykelturer med lite fart i och så en del simpass får det bli, men inga mer långa slitsamma turer. Blir ju en genrepstävling också nu på söndag. Karlstadtriathlon. Sprintdistans. Eller t.o.m. sprint-motion. Det innebär att det bara är 400 m simning istället för 750 som den ”riktiga” sprintdistanden är. Ska bli kul med en tävling och få öva lite på växlingar också. Spänd på att få känna på 5 km löpning också.

Men det är loppet i Kalmar som räknas.

Inför det känns det rätt så ok. Så bra det kan kännas då man bara tränat 2 av disciplinerna. Simningen har jag snart fått ihop 5 mil. Aldrig simmat så mycket tidigare. Sista veckorna har dessutom något slags genombrott kommit och farten har höjts, utan att ansträngningsgraden blivit högre. Tror jag kan simma fortare än tidigare år i Kalmar om det inte är storm och stora vågor, alt. iskallt i vattnet.
Sen ska det cyklas. Även här känns det riktigt bra! Klart mer mil i benen än någonsin tidigare! Har just nu samlat på mig 182 mil! Bra för att vara mig! Dessutom har jag fått till några längre turer. Två 17-mila turer och en på strax över 10. Också det bra för mig! Om cyklingen går fortare i år är dock osäkert. Mycket hänger på väderförutsättningarna här. Ifjol var det gruvligt bra cykelförutsättningar. Finns ingen garanti att de blir lika bra i år. Men med nya hjul och fler mil i kroppen så finns möjligheten att kapa några minuter kanske…
Sen var det där med att man ska springa också…57 mil är på tok för lite. Att 90 % av dessa gjordes i januari-februari gör det inte ett dugg bättre. Här är det bara krig som gäller. Krig mot smärtan i skinka/baksida. Krig för att bibehålla något som liknar ett löpsteg då smärta och trötthet bråkar. Krig för att fortsätta springa med styrfart trots att löpstyrkan inte egentligen finns. Krig för att vinna den mentala kampen att bara lägga sig ned och sova. Krig för att överleva…

Sen är jag i mål! =)
Hur svårt kan det vara…?!

Annonser

About boullboull

En gubbe, född -80, gift och har 2 småbarn. Tränar så mycket jag hinner, främst med Kalmar IronMan i sikte, men även med andra mål. Startar en blogg mest för att skriva av mig lite tankar kring träningen, mest för att förskona mina nära från mitt tjat (muntligen)! =)

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: