//
you're reading...
Tävling

Lidingöloppet

Så var det genomfört! Mitt 4:e lidingölopp. Med tanke på omständigheterna får det ses som en godkänd insats. 2h38m är ju trots allt ett pers med 26 minuter… Men ändå känner jag mig rätt långt ifrån nöjd. Är inte direkt missnöjd heller, men jag känner att det trots allt fanns en hel del mer i kroppen…
Åkte upp till Stockholm med tåg på fredagskvällen och anslöt till mor och far samt de två största småstaterna på hotellet Äppelviken i Bromma. Hade bokat ett 4-bäddsrum med en extrasäng och var inställd på en träng vrå med sängar överallt. Blev mycket positivt överraskad! En stor lägenhet med litet pentry, soffgrupp och gott om golvyta fanns!

Fick ägna större delen av kvällen till att lugna Massan som var i fullständig panini inför det hon gett sig in på. Det som återstod av kvällen gick åt till att äta lite pasta på hotellrummet samt att tejpa kinesiologitape på alla som tänkt att springa med div krämpor. Alla utom pappa gick och la sig som färgglada lapptäcken!  🙂
Efter en sämre nattssömn klev vi upp och käkade lite för mycket frukost. Sen upp på rummet och försöka hjälpa 3 tokiga och ostrukturerade brudar att få ihop allt med märkning av väskor, påsar chips, nummerlappar, klädesval osv. Tillslut taggade jag ihop ni.a greker och vi gav oss av mot Lidingö. Väl där skull chippet monteras  skon. Mitt chip var inte med. Det låg på hotellet i den där extra påsen för ö överdragsklädsel som pappa så snällt götar ut på fredagen. Jag hade packat chippet i del påse. Paniken växte så smått. Sprang bort till nummerlappsutdelningen och blev där skickad till namnbytestältet, som skickade mig till info-tältet, som skickade mig tillbaka till namnbytes-tältet. Där skickade de mig denna gång till info-myggfri uppe vid Kålltorp, vid startområdet. Lämnade bort väskan och gick dit och där fick jag faktiskt ett reserv-chip! Skönt! Kunde då börja fokusera på loppet och starten.
Kände den numer bekanta känslan av att jag inte lyckats tömma systemet ordentligt. Försökte någon gång till innan start, men det blev inte bättre. Försökte släppa fokus på det och bara köra på så länge som möjligt.
Starten gick och det kändes rätt bra! Lite trångt trots att jag startade i 1C. Ganska snart ju.de jag dock köpa på i min egen rytm, trots att det var trångt. Folk runtomkring ville tydligen också springa! En stor kontrast mot tidigare års starter från led 8 & 9. Efter 5 km började oron stiga i kroppen. Började få lämningar i knäna som tydligt påminde om förstadiet till löparknä. Sist det kom kunde jag inte springa efter 15 km… Ber ihop och rullade på. Benen kändes konstigt nog både pigga och starka! Efter 12 km började magen tala. Jag övertalade den dock att vara tyst. Till 20 km i alla fall. Då var det bara att kasta sig in på en bajjamajja. Klockan rockaden fort fram och jag tappade en hel del tid och placeringar. Ut igen och köp-flyter kom faktiskt rätt snabbt tillbaka! Men jag vågade inte köra låg alltför hårt för magens skull. Efter 24 km var det sax igen. Ett nytt panik-stopp på en majja. Inte bra! Lite svårare att hitta rytmen denna gång. Definitivt tvingad till ett lägre tempo för att hålla magen under kontroll. Sista 3 km vågade jag släppa på lite igen och tog en del placeringar. I mål på 3:38:00, exakt medaljtid, om man varit tjej!  😉

Tråkigt med dessa magproblem! Måste hitta orsaken till dessa. Inget kul att magen ska styra prestationen…

Imponerades av mina småsystrar som kämpade sig in på 3:14 (Massan) resp 3:28 (Vari). Båda kraftfullt vaktande och nedsatta av löparknä symptom. Mor tvingades bryta tidigt pga behinnor/kompartement. Trist för ta.ten, men hon kommer nog tillbaks nästa år!

Efter min målgång tog jag mig bort till duscharna. Eftersom jag kände mig oförskämt pigg i benen försökte jag mig på att springa. Lang, lang! Bägge knäna i full protest! Ska nog vara glad att jag tog mig i mål…
Dessutom var det en kamp att ens våga gå in till duschen. Magen rådde mig att vara nära en toalett… Till slut var dock duschen avklarad, men magen fortsatte bråka. Tillslut fick jag kräkas upp lite galla och efter det vände det en aning. Kunde tom klämma en pizza lite senare på kvällen!

Nu på väg hem med tåget mot en tids vila och rehab. Sen startat resan mot nästa säsong med Stockholmmarathon och Kalmar IM som mål!

Annonser

About boullboull

En gubbe, född -80, gift och har 2 småbarn. Tränar så mycket jag hinner, främst med Kalmar IronMan i sikte, men även med andra mål. Startar en blogg mest för att skriva av mig lite tankar kring träningen, mest för att förskona mina nära från mitt tjat (muntligen)! =)

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: