//
you're reading...
Tävling, Träning

Tjurruset, CAR och Lidingö-stress

Har varit lite dåligt med bloggande på sistånde…

Lite som att luften gick ur efter Kalmar. Det gäller även träningen dessvärre. Har inte lagt ned tränandet utan kör på i skaplig stil , men saknar den där sista gnistan för till fället. Formen känns tämligen avlägsen också, men i en del intervall-pass kan jag ändå börja ana att något gryr lite… Kanske kan det bli bra på Lidingö i alla fall…!   =)

Helgen som var blev lite av en tävlingshelg! På lördagen sprang jag Tjuruset. Var inställd på att försöka ta det rätt lugnt och på att det skulle vara en riktigt tuff och jobbig tävling… Gick, efter rekomendationer av erfarna Tjurrusare, ut rätt hårt för att inte hamna sist i köerna. Efter 500 meter tittade jag på klockan och såg att jag låg i 3:45 tempo! Inte hanterbart för mig och bromsade ned lite. Hade dock en helt ok position och kunde jogga vidare i de flesta lägen. Efter 2-3 km gjorde dock min problematiska höger-höft sig påmind och smärtan var inte skön! Slog av än mer på farten och försökte släpa med mig höger benet genom lera och över hinder. När vi skulle klättra över en gamal stridsvagn fick jag problem! Visste inte riktigt hur jag skulle få upp benet så högt… Men tog mig i alla fall upp och över. Vid en passage av ett ler-dike stod några fånar med gummikuddar som visst skulle putta tillbaks oss tävlande i leran. Jag såg de inte förens jag var över. Måste ha sett brutalt farlig ut, för killen som tänkte putta till mig tittade mig i ögonen, sen vek han långsamt undan och flyttade sig ur spår..!  =)  Sen var jag plötsligt i mål. 8,2 km. Det är inte det jag förväntar mig av ett lopp som marknadsför sig som ett tufft lopp i krävande terräng över en dryg mil….! Brydde mig inte ens om att spurta på slutet…

Samanfattningsvis var det rätt trist lopp! För mycket jippo för min smak. Att jag hade ont och inte kunde springa som jag ville bidrog säkert till mitt negativa omdömme, men har svårt att se poängen med att springa i meterdjupt lervatten, bara för att bli blöt och skitig…

Dagen efter var det dax för CAR. Crowe Adventure Race. Ett nytt mountainbike långlopp i Karlstad! En dröm som gick i uppfyllelse då jag kunde ta mig till starten på cykeln en timme före start! Slapp den där urtidiga morgonen och 30 dryga mil i bil som uppladdning som jag hade till alla lopp då jag höll på med mtb regelbundet! Det var härligt! Mindre härlig var dock uppladdningen…

Vilket är en helt annan historia, men en kort ressumé kommer här. Efter Tjurruset på lördagskvällen lekte jag med barnen i lekparken. Emanuel hade gjort en hinderbana som vi skulle tävla i. Den passerade gungbrädan, men han hade tänkt på säkerheten och reglerna tillät bara en person itaget på gungbrädan, den som låg tvåa fick vänta. Efter några varv tog jag ledningen och Emanuel vart antagligen lite för ivrig. En haka spricker fort då den möter en gungbräda i rörelse! Taxi till akuten för att lappa i hop lill-killen! Anlände 17:30 till akuten. Strax efter 2 fick vi träffa läkaren… Kl 03:30 var vi således hemma i lägenheten igen… Då var vi hungriga eftersom vi inte hunnit äta middag ännu… Pasta och köttbullar innan sänggåendet var gått, men det innebar också att det bara blev ca 3 timmars nattsömn innan det var dax att plocka ihop grejorna och ge sig av mot starten…

Nåja, det skulle bli kul med ett Mtb-lopp igen i alla fall! Hade ju i alla fall ett träningspass på ca 3 mil i benen(på de sista 3 åren). Hur svårt kan det då bli att ta sig runt 63 km!?!   =) Starten gick och jag stod långt fram. Hade tänkt att försöka följa de snabba pojkarna så länge som möjligt, men kände direkt att benen inte var alls intresserade av det. Sömnbristen fortplantade sig till ett litet ”kill” i benen och syran kom direkt. Sänkte farten och acceptwerade att det bara skulle bli en trevlig tur genom skogen! Efter ca 2 mil var jag trött. Men då kom Malte (en som jag turnerat runt i Sverige med på div långlopp i forntiden) ikapp mig och jag tog rygg på honom. Fick slita duktigt för att följa med, men det gick ändå bra!. Redan tidigare hade jag noterat att det konstigt nog var på de mer tekniska partierna jag kunde ta in på killarna runtomkring mig och på lättåkta grusvägspartier orkade jag inte hålla farten. Konstigt med tanke på att jag tränat så lite teknik och så pass mycket landsväg… Men jag hängde med Malte in till Tuggelite (ca 35 km) där han skulle försöka få hjälp att justera sadelhöjden. Då hade vi passerat mycket fina stigar ute på Sörmon och tagit oss via några mycket leriga åkrar över Ilanda och in till Tuggelite. Körde före Malte och förväntade mig att han skulle dyka upp i hasorna strax därefter. Blev helt solo, ingen att ta rygg på. Lite fina roliga nedförslöpor i tuff teräng blev det i Tugge, innan banan vek in mot Bryngfjorden. Där var det lite transportsträckor där det hade varit bra att ligga i rygg på någon, men jag tuggade på så fort jag kunde i min ensamhet. Uppför slalombacken kom jag ikapp en kille, men han släppte direkt så där fick jag ingen hjälp. Sen blev det återigen en del grusvägspartier där det varit trevligt med draghjälp. Först efter ca 50 km blev jag ikappåkt av en trio. Hakade på i deras betydligt tuffare tempo, men det gick bra att följa. Passerad järnvägen och jag funderade på hur man skulle få ihop slingor som skulle ge en dryg mils åkning på den sidan vägen… Efter att ha hängt med de snabba herrarna genom en cross-bana med sköna velodromer släppte jag då tempot var lite för högt för att jag skulle orka i 7-8 km… Snacka om att jag blev förvånad då upploppet mot mål dök upp 2-300 meter senare…! Dit hade jag nog orkat ta rygg… 😉 Men det spelar ingen roll, min tid och placering var inte särskillt viktig. Det var dock ett riktigt kul lopp! Mycket stig och lite transport! Ser fram emot att få köra igen nästa år! Kanske jag kan få in liiiite mer mtb-träning då också…? 

 

Annars försöker jag hitta lite löpkänsla inför lidingö också. Det går inget vidare. Känner mig trött och långsam. Men nu kör jag rätt hårt denna veck och så släpper jag upp och lättar helt (nästan) sista veckan så får vi se om kroppen svarar… Intervallerna visar ändå lite tendenser till att farten är på gång. De två första (av mina klassiska 4:or) går att genomföra i bra tempo (3:45) men de två sista vill leta sig upp emot 4-tempo. Ett intervallpass imorgon och så lite snabb-distans till helgen, sen myser jag mig i form!   =)

Annonser

About boullboull

En gubbe, född -80, gift och har 2 småbarn. Tränar så mycket jag hinner, främst med Kalmar IronMan i sikte, men även med andra mål. Startar en blogg mest för att skriva av mig lite tankar kring träningen, mest för att förskona mina nära från mitt tjat (muntligen)! =)

Diskussion

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: